Närhet och relationer

Att sova nära sitt barn på natten kan vara alldeles underbart. Att känna hur barnet andas och verkar så lugnt är avslappnande. Det är inte en självklarhet för alla att ha den möjligheten av olika anledningar.

Innan Basti blev sjuk sov han i stort sett aldrig hos oss utan ville ha sitt egna utrymme. Jag är som han, har svårt att sova nära någon annan utan vill kunna röra mig obehindrat. Sedan vi kom hem från sjukhuset har vi ändå sovit tillsammans med Basti nästan varje natt. Ibland är det jag och ibland är det Micke som sover med honom medan vissa nätter försöker vi sova alla tre i samma säng. Oavsett hur mycket plats det finns i sängen för Basti kommer han alltid väldigt nära och om jag flyttar mig kommer han efter. Det är underbart på ett sätt att kunna ha honom nära men tyvärr påverkar det sömnen en hel del och även kroppen, men jag ska inte klaga då jag ändå har möjligheten att ha det så och vem som haft barn känner inte igen sig?

Jag hoppas dock att Basti framöver sover oftare själv både för min sömn men även för vår relation. Jag har skrivit det tidigare men att umgås med sitt barn nästan 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan samt tillsammans med sin partner på samma sätt utsätter alla relationer för påfrestningar som inte är det normala. Att sedan lägga på att barnet är sjukt gör inte saken lättare för relationen. Jag tror att det är nödvändigt att påminna sig själv om det med jämna mellanrum för att orka och för att försöka hitta tid för att göra något åt det. Jag har hört många som tycker att det är påfrestande ”bara” att leva med sina barn och respektive under fyra veckors semester så i relation till det har vi klarat oss bra hittills.

Vi åkte till sjukhuset igår efter lunch för att mäta Bastis blodtryck. Eftersom det var bra värde slipper vi nu blodtrycksmedicin som han haft sedan november, så skönt med framsteg och en medicin mindre.

Därefter åkte vi till Hagaparken för lite fika och försöka hitta småkryp som vi kunde undersöka med Bastis hink med förstoringsglas, men vi hittade inga småkryp förutom någon myra. När Basti skulle välja vad han ville ha för fika valde han en prinsessbakelse, tror aldrig han ätit det tidigare så jag trodde inte att han skulle äta något men ute på filten tog han i vart fall några skedar som han verkade gilla. Efter att vi gått omkring i parken ett tag åkte vi hem och Basti somnade direkt. Han vaknade inte när vi kom hem utan bara sov och sov i vagnen. Vi försökte väcka honom några gånger men han var arg som ett bi för han skulle fortsätta sova i vagnen vilket han fick. Vi gick och la oss medan Basti var kvar i sin vagn, inte förrän 04.50 vaknade han och ville komma till vår säng. Sedan ville han ha en smörgås, mjölk och vatten men åt inget av smörgåsen utan somnade om igen en timme senare och sov till 8.30. Basti sov alltså från ca 17.30 till 08.30 med vissa mindre avbrott, detta får mig att fundera på om det är brist på kortisol igen nu när vi nästan fasat ut kortisonet helt. Jag hoppas att det bara var en tillfällighet att han sov så mycket men vi upplever att han blivit gnälligare och sover mer precis som innan vi upptäckte bristen på kortisol.

Det blir spännande att se vad dagen har att erbjuda med fint väder och Basti som vaknade på strålande humör.

Händelserik dag

Vilken dag det var igår! Det var fullt ös nästan hela tiden. Vi började med att Micke och Basti gick till affären för att köpa frallor och därefter fixa frukost till oss. Sedan vid lunchtid begav vi oss till Skansen i det soliga vädret, det är väldigt skönt att gå längs vattnet ut till Djurgården. Basti hade sett fram emot att träffa lejonaporna så han började med att äta glass och titta på hur de lekte innanför glaset. Efter en tur hos de övriga djuren på akvariet skulle vi gå upp till de andra djuren men då var Basti trött igen så han somnade i vagnen.

Efter Skansen begav vi oss till söder för att leka i en lekpark tänkte jag men Basti sov hela tiden tills det var dags att bege sig mot Globen och matchen mellan Djurgården och Skellefteå. Basti gillade att få vara med oss och satt med stora ögon och klappade när första femman presenterades. Sedan orkade han bara sitta stilla halva perioderna medan han och Micke var i korridorerna runt Globen resten av perioderna och busade. Men gick ändå över förväntan.

Nu väntar jobb för mig på förmiddagen och sedan ska jag hänga med Basti. På förmiddagen ska Basti och Micke till sjukhuset för att lämna nya prover. Vi skulle egentligen åkt hem till Tove för att arbeta med ajabajacancer men sjukdom satte stopp för de planerna. Men om solen håller i sig så kanske det blir ett besök i lekplatsen idag istället med en vaken Basti.

En helt vanlig kväll, eller?

Vi gick och la oss efter ytterligare en djurgårdsförlust och Basti ville sova i vår säng. Jag skulle bara läsa en saga innan han skulle släcka lampan och vi skulle sova inför morgondagen då vi båda hade roliga saker att göra. Jag läste god natt Alfons Åberg för honom och han lyssnade väldigt aktivt. När Alfons somnat var tanken att även vi skulle sova. Basti ville såklart höra en saga till men jag fick honom att släcka lampan så det blev helt svart i sovrummet. Basti började sedan hasa sig mot Mickes tomma sida av sängen för att hämta en ny bok och sedan hördes bara en stor duns då han trillade med huvudet före ner i golvet drygt en meter ner. Han blev snabbt blå och svullen ovanför tinningen och det spred sig på hela den sidan av huvudet. Jag hade precis skrivit till en annan mamma som berättat att hennes dotter haft dåliga trombocyter så det kan bli livsfarligt med slag mot huvudet för blödningar. Med detta i minnet och att Basti fått mycket blåmärken på benen senaste tiden vilket tyder på dåliga värden av trombocyter även för Basti ringde jag till avdelning 12. Efter att ha rådfrågat läkare som såklart hade svårt att göra en bedömning då Bastis senaste värden var bra och de inte sett honom eller fallet nu. Det var bara att boka sjukresa för mig, men fick bli en taxi istället då jag snabbt märkte att vårt sjukresekort löpt ut i tid då jag endast fokuserat på antalet resor vi hade kvar. Micke och Basti åkte taxin till akuten som var förvarnad om att vi skulle komma då Basti behöver ett rum direkt för smittorisken. Själv låg jag kvar hemma med oehörda skuldkänslor och en stor oro för vad som hände där på sjukhuset med Basti. Vi hade dock gjort bedömningen att jag skulle försöka sova då jag skulle jobba idag och då det är dumt att båda är där om vi behöver lösa av varandra senare.

Jag fick några meddelande under natten och det visade sig att röntgen inte visade någon blödning men att hans värden var dåliga 73 i Hb och 35 i trombocyter vilket gör att han behöver påfyllnad av både blod och trombocyter, men de fick åka hem i natt. Strax efter 3 i natt var vi samlade i sängen igen och det var bara att försöka sova för att ladda inför första dagen på jobbet. Det var så skönt att få ligga jämte min älskade Basti i sängen igen trots mitt dåliga samvete för att jag inte haft bättre koll. Nu får vi se om vi lyckas genomföra Bastis projekt med Barncancerfonden på eftermiddagen eller om det blir tid på sjukhuset istället.

Påskdagen

Basti vaknade först vid 3 och sedan vid 5.30 men lyckades somna om första gången själv men andra gången ville Basti sova med pappa i soffan. Han somnade om efter någon timme och vaknade vid 9.30. När vi satt och skulle ha en mysig frukost började Basti visa tecken på att må illa och började kräkas, stackars lilla kille som mår illa på morgonen. Han visade samma tecken igår och ville då vara ifred från andra tills han mådde bättre. Men sedan mådde han mycket bättre och busade innan vi gick på en promenad för att titta på hästarna. Basti somnade direkt i vagnen och missade hästarna. Som vanligt vaknade han när vi nästan var framme och då ville han fortsätta att vara ute innan vi åkte hem från landet. Det är sådan lyx att kunna vara ute på det sättet.

Imorgon hoppas vi att få till en lekdejt med två kompisar från förskolan som Basti inte träffats sedan i slutet av oktober. De har pratat vid några tillfällen på FaceTime men blir spännande att se hur det blir när de träffas i verkligheten dessutom i en miljö där de inte brukar träffas.

Sovrutiner och uppmaning

Igår kväll fick vi paket hemkörda med den fina vagnen som ni samlat in pengar till. Basti älskade vagnen och tyckte om att han kunde ta sig upp och ner själv i den och sedan la han sig i den för att sova sa han. Är väldigt tacksam för det fina initiativet och för alla fina människor som gav detta till Basti och oss.

Basti somnade inte i vagnen utan det blev samma visa som alltid för oss med honom på kvällarna. Han har fått för sig att han ska sova i soffan och då gärna vara vaken väldigt länge. Jag vet att han sov väldigt bra med de som var barnvakt till honom när vi var iväg men med oss kör han. Igår stod jag på mig och han fick sova jämte mig i sängen istället, men han somnade inte förrän strax innan 2 då jag verkligen tog striden och han skrek och var ledsen för att han inte ville sova. Innan dess hade han varit pigg och nöjd. På sjukhuset somnade han vid 22 så det är hemma med oss han fått dessa knäppa vanor som vi nu måste jobba med att bryta då vi annars kommer få det jobbigt när vi ska börja jobba lite.

Igår på skansenakvariet fastnade jag för att de skänker panten till Barncancerfonden. Det finns säkert andra ställen som gör något liknande men jag tycker det vore toppen om fler företag och organisationer tog efter detta goda exempel och skänkte panten till välgörenhet vilket tydligt framgår när man lämnar sin burk eller flaska. Några enstaka kronor här och där blir snabbt väldigt mycket pengar till bra ändamål! Sprid gärna detta vidare så att vi kan få fler att göra skillnad för andra.

Uppskatta det man har

Att ta för givet att man får åka hem till sin säng efter att man lämnat hemmet för en promenad på stan är inte längre en självklarhet för oss. När vi igår fick lämna sjukhuset var det så skönt att komma hem igen efter vår promenad i torsdags. Att få duscha i sin egna dusch är så skönt efter några dagar på sjukhuset, särskilt då vi glömde schampot när vi fick åka hem och panikpacka vilket resulterade i att jag tvättade håret med tvål vilket inte är bra.

Det var så skönt att få sova i sin egna säng i natt också och jag var väldigt trött då jag vaknade vid 6 i lördags vilket jag inte är van vid längre. Micke hade sedan gått till affären med Basti när jag fortfarande sov för att kunna göra en mysig frukost till oss. Att få äta god frukost i soffan och titta på någon bra serie en lördag eller söndag tycker jag är så mysigt.

Sedan helt plötsligt fick jag för mig att jag var tvungen att fixa iordning här hemma och märkte hur stingslig jag blev mot Micke och tålamodet när Basti tjatade om skinka för 20e gången var inte det bästa. Han vill ha skinka men äter typ inget av den och ska ändå ha ny hela tiden, det blir lite påfrestande vissa gånger. Men mitt humör och sinnesstämning berodde antagligen på PMS, så skönt att jag fick en förklaring till varför jag blev som jag blev då det inte är likt mig. Även Micke blev väldigt förvånad och besviken när jag reagerade så efter att han gett mig sovmorgon och fixat frukost. Nu hoppas vi på en mysig dag i solen även om vi är lite trög startade i den här familjen.