Händelserik dag

Vilken dag det var igår! Det var fullt ös nästan hela tiden. Vi började med att Micke och Basti gick till affären för att köpa frallor och därefter fixa frukost till oss. Sedan vid lunchtid begav vi oss till Skansen i det soliga vädret, det är väldigt skönt att gå längs vattnet ut till Djurgården. Basti hade sett fram emot att träffa lejonaporna så han började med att äta glass och titta på hur de lekte innanför glaset. Efter en tur hos de övriga djuren på akvariet skulle vi gå upp till de andra djuren men då var Basti trött igen så han somnade i vagnen.

Efter Skansen begav vi oss till söder för att leka i en lekpark tänkte jag men Basti sov hela tiden tills det var dags att bege sig mot Globen och matchen mellan Djurgården och Skellefteå. Basti gillade att få vara med oss och satt med stora ögon och klappade när första femman presenterades. Sedan orkade han bara sitta stilla halva perioderna medan han och Micke var i korridorerna runt Globen resten av perioderna och busade. Men gick ändå över förväntan.

Nu väntar jobb för mig på förmiddagen och sedan ska jag hänga med Basti. På förmiddagen ska Basti och Micke till sjukhuset för att lämna nya prover. Vi skulle egentligen åkt hem till Tove för att arbeta med ajabajacancer men sjukdom satte stopp för de planerna. Men om solen håller i sig så kanske det blir ett besök i lekplatsen idag istället med en vaken Basti.

Dag 2 på Skansen

Efter morgonens frukost i sonden och mediciner samt efter vi tagit febern begav vi oss till sjukhuset för provtagning och blodtrycksmätning. Därefter åkte vi vidare till Skansen, när vi kom fram sov Basti och jag visste inte vad jag skulle gör men gick in på akvariet och tittade medan Basti sov i vagnen.

När han sedan vaknade och insåg att han var bland fiskar, krokodiler, ormar och apor blev han snabbt pigg. Han ville dock inte kolla på krokodilerna utan fiskarna och ormarna var det som stod högst upp på agendan. Efter en tur på akvariet kom vi ut i deras butik och jag började fundera på hur jag skulle kunna komma ut därifrån utan att köpa något. Han tittade på gosedjuren, ormarna, bilar och flygplan men när han tittat klart var det inga problem att fortsätta för att titta på djuren ute. Vi såg många djur såsom varg, björn, lo, älg, kaniner, marsvin och säl men det Basti fastnade för var brunråttor.

När Basti gick runt på Lill Skansen var det flera vuxna och barn som tittade på honom och hans sond. De höll på att gå in i en stolpe för att de tittade så mycket. Det är klart att det känns lite konstigt att de tittar så pass mycket men jag känner mig ändå mycket tryggare nu när andra tittar. Jag till och med valde att ge Basti sina mediciner medan han satt på en stor padda mitt i rummet för varför ska vi gå och gömma oss i ett hörn för att Basti ska ha mediciner?

Läkaren ringde när vi var på Skansen och berättade att Bastis värden var lite bättre nu så på onsdag blir det behandling som planerat. Dessutom ska han börja äta en annan sorts kortison under en tid för att hjälpa hans egna produktion. Läkaren skrev ut ett nytt recept och jag valde att gå till det stora apoteket vid centralen för att de skulle kunna ha medicinen men som vanligt fanns inget i lagret utan det är en beställningsvara och kommer imorgon.

Glädje på Skansenakvariet

Vi började dagen med att sätta en ny nål och ge cytostatika här hemma i soffan, men efter att Basti vilat lite till bestämde vi oss för att äntligen ta oss till Skansen. Innan han hade vilat ville han inte alls åka iväg för att titta på djur utan bara skrek när jag tog upp att vi skulle göra det. Som tur var gav den lilla sovstunden ny energi och sedan trodde han att han skulle få träffa både lejon och bajskorvar, det är mycket bajs prat från Basti just nu. När vi kom till Skansenakvariet blev han så glad av att se aporna och sengångarna som var de första djuren vi såg, han skrattade och det fanns en glädje i hans ögon som ger så mycket energi. Vi gick vidare och tittade på allt från babianer, ormar, grodor, fiskar och krokodiler till vandrandepinnar och råttor. Basti var fascinerad av krokodilerna, han ville först rida på dem men när jag sa att de kunde äta upp hela Basti tittade han på dem och satte upp fingret mot dem och sa ajaj. Att gå i barnens regnskog där det var mycket växter och vatten som porlade samt apor som hoppade i taket tyckte han var lite läskigt och kramade sig hårt om både mig och Micke. Är så tacksam att han får lite miljöombyte och se nya saker som ger honom mer energi till att orka kämpa vidare samt låter honom vara barn. Tack Ellas hjältar som samlade in pengar till Basti genom alla fina människor så att vi fick möjligheten att få olika årskort för att ge Basti nya och roliga minnen!

Vi konstaterade igår när vi hade haft besök av Bastis faster och Frans att det är lite synd om Basti som nästan aldrig får träffa barn att leka med. Han umgås mest med oss vuxna som jag skrivit om tidigare och det känns tråkigt att inte ge honom möjligheten att lära sig det socialaspelet med jämnåriga utan att han lär sig hur man umgås med vuxna vilket inte alls är samma sak. Bara en sådan sak som att han älskar sina svärd och att fäktas som Zorro mot oss vuxna vilket innebär att han kan ta i ganska ordentligt men det skulle han ju inte kunna göra mot ett annat barn utan att det hade blivit en massa gråt och skrik även om det är mjuka svärd. Förhoppningsvis blir detta bättre när influensatiden är förbi och då det blir varmare ute så att vi kan hänga mer i lekparken och besöka förskolan oftare.

Att förlora

Idag blev jag påmind om att alla barn inte vinner kampen mot cancern. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas om Basti inte besegrade cancern men jag vet att det skulle vara ett helvete att ta sig igenom. Jag känner igen beskrivningen från de som får höra att de är starka när deras barn förlorat kampen eller när ens barn drabbats av en allvarlig sjukdom, men vad har man egentligen för alternativ?

Jag hoppas verkligen att alla ta tillvara på de små sakerna i livet och följer sina drömmar. Min förhoppning är att jag ska bli bättre på detta hela tiden och verkligen våga göra det jag vill då man oftast inte ångrar det man gör bara det man inte gjorde. Det låter kanske som klyschor men jag tycker verkligen att det är så med livet. Ibland testar man saker som när man tittar tillbaka inte var det bästa valen men jag har lärt mig av det. Om jag samtidigt tänker på de sakerna som jag velat göra men som jag av olika anledningar inte vågade göra då kan jag ibland fundera på vad som hänt om jag vågat. Detta kan handla om både stora och små saker, men jag tycker att det är viktigt att våga. Jag har bestämt mig för att göra sakerna jag vill för att inte ångra mig senare, vem vet vad som händer imorgon?

Fick även frågan för ett tag sedan hur jag orkar bry mig om andra, men om ärligheten ska fram så har jag märkt att jag blivit sämre på det i samband med att Basti blev sjuk. Det är kanske inte så konstigt men jag vill kunna hjälpa andra så mycket mer än jag gör idag. Jag vill vara en bra vän som lyssnar på andra och alltid finns där oavsett fråga. Detta är något jag ska jobba vidare med för den delen av mig är väldigt viktig och jag vill att andra ska känna att man kan lita på att jag alltid finns där.

Idag hade vi planerat att gå på Skansen men då Basti var lite trött och ville sova på mig kom vi inte iväg i tid. Jag fick istället åka iväg och klippa mig för att sedan möta upp killarna. Basti har lite svårt att gå förbi Mac Donald’s just nu så det blev ett stopp där och han åt jätte mycket. Han satt även och spanade in tjejen som satt vid bordet bredvid och även hon hade svårt att slita blicken från Basti, men det berodde nog snarare på hans sond och att han är så uppsvullen i ansiktet. Därefter blev det en promenad hem i snöslasket, är väldigt jobbigt att köra med barnvagn just nu i Stockholm.