Positivt med cancer?

Finns det någon mening med att cancern drabbade Basti? Jag har redan från första början sagt att är det något barn som ”ska” drabbas av cancer är det Basti med sin fantastiska levnadsglädje och omtanke. Det låter kanske märkligt att en mamma säger så om sitt barn med leukemi, men jag tror verkligen att Bastis bra egenskaper och syn på livet trots att han är så liten hjälper honom och oss även när det gäller att hantera cancern.

Igår när vi träffade Catja från Ellas hjältar sa hon något i stil med att vi är bra föräldrar till ett barn som drabbats av cancer. Jag har funderat lite på det sedan igår och kommit fram till att alla föräldrar till barn med cancer är fantastiska och tvingas till något vi aldrig skulle valt själva. Det gäller dock att försöka leva utan att begränsas av cancern när det är möjligt. Vi var väldigt begränsade medan Basti var inlagd på sjukhuset och delvis även under perioden med hemsjukvården, men vi har ändå försökt att hitta egentid och umgås med andra då det varit möjligt samt tagit med oss Basti på olika saker.

Tänk vad mycket positivt som trots allt kommit sedan cancern drabbade Basti. Vi har fått träffa många nya underbara människor och förbättrat relationen med många i vår närhet då Basti fört oss samman. Vi har fått se vilka enormt goda krafter det finns i samhället när många gått samman och ställt upp för oss på olika sätt. Vi fick stanna upp i ekorrhjulet som snurrade så fort att jag tappat kontrollen. Vad hade hänt om vi inte blivit tvingade att dra i nödbromsen just då?

För mig har det alltid varit viktigt med ett stimulerande jobb, men måste det innebära att man jobbar 8-17 på ett kontor? Finns det andra sätt att arbeta på med stimulerande saker som ändå ger en frihet att kombinera det med familjen? Mitt nuvarande jobb ger mig mycket frihet och är stimulerade men jag hoppas att jag när saker lugnat sig funderar på hur jag vill leva mitt liv och vågar chansa i livet och ge mig hän nya utmaningar när/om de kommer framöver. Vi måste leva i nuet och tänka på vad som blir bäst just nu men ändå våga utvärdera livet med jämna mellanrum. Detta tankesätt har cancern gett mig vilket är positivt. Jag vill inte vara en fegis som ångrar saker framöver och jag vill hjälpa andra om det är möjligt. Ajabajacancer är en början på detta och jag hoppas verkligen att det kommer gå bra.

Bra dag och utbildning

Basti har varit på underbart humör idag vilket känns fantastiskt då det trots allt är behandlingsdag. Han har busat med all personal och även inne på rummet där han skulle sövas busade han och var helt avslappnad. Han visste precis att han skulle sova där inne och det var inga problem, det är så skönt. Efter sövningen märkte jag att hans kind där sonden suttit var helt röd så nu hoppas vi att det inte blir någon bestående skada utan att det läker fint samt att det inte uppstår igen under plåstret för sonden.

Basti skulle egentligen ligga på sidan en timme på rummet men han började busa och det var omöjligt att hålla honom lugn utan bus efter ungefär 30 minuter. Efter lunch gick jag på en liten föreläsning tillsammans med andra föräldrar om ALL, tycker det var ett bra intiativ av kontaktsjuksköterskorna och ansvarig läkare då det finns många frågor hos oss föräldrar som har barn som drabbats. Jag kan inte förstå att vi haft 5 månaders behandling nu, känns som en evighet samtidigt som det känns som igår vi fick beskedet. Jag är inte avundsjuk på de föräldrar som väntade på dag 29 imorgon med besked om vilket behandlingsprotokoll deras barn ska få. Den ovissheten är jobbig men sedan är det bara att ta ett steg i taget. Har insett att jag inte kan så mycket om Bastis värden mm men å andra sidan kan jag nog det jag behöver kunna i vart fall. Om det är någon som har någon fråga om ALL har jag mer information nu så det är bara att höra av er med frågor. Nedan ser ni skillnaden på en frisk och en sjuk benmärg.