Ingen vanlig dag

Ibland är det skönt med den gråa vardagen då det inte händer särskilt mycket märker jag när oväntade saker sker.

Basti var förkyld igår då näsan rann och på kvällen hade han förhöjd temp. På morgonen fick jag reda på att han haft feber under natten och när jag tog tempen var den över 39 grader. Därefter ringde jag avdelningen och fick vänta i drygt två timmar på en återkoppling av läkaren som tyckte att vi skulle åka in till akuten för provtagning och att någon fick titta på honom med anledning av hans relativt låga värden från i måndags.

Jag tog bussen till NKS och köpte lite mat och godis till akuten, var helt övertygad om att vi skulle få åka hem efter ett par timmar så jag hade ingen packning med mig för en övernattning.

Efter kontrollerna och att bedövningsplåstret hade verkat var det dags att sätta nålen. Han satt i mitt knä medan jag och en sköterska höll i honom eftersom han inte ville låta en annan sköterska sätta nålen. När första nålen var satt visade det sig att den inte fungerade utan de fick dra ut den och sätta en ny nål som var lite längre. Efter blodproverna var tagna och vi pratat med läkaren som kollat öronen och munnen samt lyssnat på lungorna började väntan. Efter ca en timme fick vi svaret om Bastis Hb på 59 och pressade värden i övrigt varför man bestämde att han skulle få antibiotika intravenöst och blod. Med anledning av detta blev det inläggning för oss och jag önskade verkligen att vi kunde hamna på vår avdelning, men förstod att det kunde bli någon annanstans i huset.

Efter ytterligare en stund, när antibiotikan var klar, berättade sköterskan att det inte fanns någon plats i Solna utan vi måste åka till Huddinge. Då kändes det som jag skulle börja gråta samtidigt som jag bara ville skrika och rymma hem med min Basti. I en situation då jag redan kände mig stressad över Bastis mående, att han skulle läggas blev det för mycket att vi måste åka till Huddinge. Hur skulle vi lösa allt det praktiska och hur skulle vi ta oss till Huddinge. Av någon anledning skulle vi få ambulanstransport till Huddinge. Jag kände mig väldigt rädd och ensam i den situationen då jag gärna vill ha kontroll på situationen vilket jag inte hade i den stunden.

Det tog 4-4,5 timme innan ambulansen kom till oss på akuten. Under den här tiden skulle vi hunnit ge Basti blod men då det brukar gå snabbare tyckte vi alla att det var bättre att vänta på transporten än att vi skulle ge blod i 4 timmar för att sedan vänta på transporten. Basti tyckte det var lite roligt att åka ambulans men var ändå inte så imponerad när det inte lät något om den. Väl framme i Huddinge, drygt 9 timmar efter att vi kom in till akuten, mötte personalen oss och vi kunde göra ytterligare kontroller samt ge andra dosen antibiotika för att därefter fortsätta med att ge blod.

Det var så skönt att äntligen slippa de hårda stolarna på akuten och få några goda smörgåsar på avdelningen. Personalen verkar väldigt bra vilket känns skönt men är stor skillnad på lokalerna då vi är vana vid NKS, men förhoppningsvis får vi åka hem redan imorgon så då spelar det ingen roll.

Är väldigt tacksam över all omtanke idag och särskilt tacksam är jag till Bastis farfaster som återigen ställde upp för att hjälpa oss. Hon släppte allt för att åka till akuten för att hämta mina nycklar så hon kunde hämta våra saker som hon körde till Huddinge. Utan henne skulle detta inte funkat ❤️

4 reaktioner på ”Ingen vanlig dag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s