Uppskjuten behandling

Idag skulle Bastis sista högdosbehandling med tillhörande sövning inledas men då sköterskan ringde igår för att meddela att blodproven såg bra ut för behandlingen informerade jag om Bastis förkylning. Från hög feber i fredags till att först blivit lite snorig, sedan mer snorig och nu irriterande hosta bestämde läkaren att det var bättre att skjuta upp sista behandlingen till nästa onsdag eftersom det inte är bra att söva honom med en kraftig förkylning om man inte måste.

Eftersom Micke varit iväg ett par dagar hade en kollega erbjudit sig att komma förbi på morgonen idag för att hjälpa mig med allt som ska med till sjukhuset. Efter alla problem med sjukresorna åker jag numera buss till sjukhuset med Basti och då kan det bli lite mycket själv. Är så tacksam över min kollegas erbjudande även om jag i detta fall inte behövde hjälpen nu när behandlingen sköts upp. Att veta att vi har detta stöd runt oss som hjälper till för att vi ska få ihop livet betyder enormt mycket för oss.

Igår var vi inne hela dagen och kollade på TV. Det kanske inte är helt optimalt men det gråa vädret och våra förkylningar gjorde att det var vad orken fixade. Såg någon i sociala medier som hade lite dåligt samvete för att deras barn kollat på TV, först tänkte jag att det borde nog jag också ha men sedan släppte jag det. Såklart att vi inte sju dagar i veckan ska sitta och titta på TV bara men ibland blir det så när man är hemma med sitt barn under längre tid och att jag ska få dåligt samvete över det gör inget bättre utan bara att acceptera att sånt är livet emellanåt.

Reflekterade även igår över hur man orkar med den mörka och grå period vi nu har framför oss. Jag har inte på tre år haft en ”normal” sådan period då jag först var höggravid, året efter bytte jag jobb och arbetade deltid för att jag även var hemma med Basti och förra året var vi på sjukhuset. Inte heller i år blir det ”normalt” med jobb och förskola utan behandlingarna fortsätter och jag är hemma med Basti hela dagarna. Livet blir som sagt inte vad man tänkt och den här perioden är jobbig med mörkret men det är bara att fortsätta kämpa och försöka hitta källor till energi. Försöka umgås med andra människor för lunch och middagar, kanske försöka göra någon minisemester med någon vän, hitta tid för relationen utan Basti och försöka finna energi i det vardagliga. Har ni några tips att dela med er av?

2 reaktioner på ”Uppskjuten behandling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s