Hår

Vad betyder vårt hår för oss egentligen? När vi fick beskedet om cancer var det en av sakerna som jag oroade mig för, Bastis hår. Hur skulle han reagera, vi reagera och andra på detta skalliga huvud?

När jag kom upp till barnonkologen första kvällen var det barnen utan hår och dem på kortison som jag reagerade på. Till en början hade jag svårt att möta deras blickar och även föräldrarnas. Det annorlunda och det som symboliserade cancer gjorde mig livrädd.

Personalen berättade för oss att många reagerar när håret börjar lossna och ligger på kudden i mängder och att det därför kan vara lättare att hjälpa till och raka av det i förhand. Det var en känslofull stund när jag satt i badrummet på toaletten med Basti i knät medan hans faster rakade håret som vi samlade upp i en påse som farbror hade hand om samtidigt som jag såg Mickes oroliga blick när han gick fram och tillbaka till badrummet. Då visste vi inte hur lång tid det skulle ta tills han fick tillbaka håret eller hur det skulle se ut när det kom tillbaka, skulle han fortfarande ha tjockt, rakt och kritvitt hår efter cancern?

När håret började falla några veckor senare blev Basti märkbart störd av det då hans ögon blev röda och svullna av de små hårstråna som trillade av. Så med facit i hand skulle vi nog inte ha rakat håret den dagen utan samlat upp de längre hårtussarna när de började falla.

När allt hår sedan var borta blev hans huvud väldigt mjukt, precis som en bebis, och det strålade värme från det. Jag vande mig väldigt fort både vid Bastis kala huvud och de andra barnens. Det var absolut inget konstigt eller skrämmande med det utan dessa underbara superhjältar är lika fina med som utan hår. När jag fick se hur några av barnen sett ut med hår blev det en väldigt konstig känsla, de var fina med och utan hår men ibland hade jag svårt att förstå att det var samma barn. Jag märkte dock att folk vi mötte reagerade på Basti men det var nog framförallt på sonden.

Basti själv som tidigare alltid velat kolla på sig i spegeln vägrade göra detta under en längre tid, trots att han är så liten. Tidigare hade vi busat framför badrumsspegeln men under den här perioden, särskilt när han även var svullen av kortison, vägrade han titta i badrumsspegeln och hisspegeln. Det gjorde fruktansvärt ont i hjärtat att se hans reaktioner och svårt att förstå hur han tänkte då han inte var så bra på att utrycka sig.

Som tur är har detta släppt idag och tror det vände i samband med att håret var påväg tillbaka. Nu när hans ljusa hår är tillbaka som tidigare, om än lite mer frissigt, kollar han återigen gärna på sig själv i spegeln med ett leende. Jag hade dock önskat att det yttre inte hade sådan enorm påverkan på honom, mig och många andra vilket det bevisligen har.

En reaktion på ”Hår

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s