Jobb

En natt med kombination av feber och sköterskor som försökte sätta infarter på honom är vad jag minns från förra året. Jag minns rädslan i Basti när de tände alla lampor i rummet och det kom in narkospersonal vid flera tillfällen i rummet för att försöka sätta en infart men det var först vid 5-6 tiden på morgonen som de lyckades hitta hans små blodkärl. Därefter blev det en operation för en tillfällig lösning och den första sonden sattes in. Jag minns rädslan vid uppvaket då jag inte visste hur jag skulle hantera synen av sonden och allt vad den symboliserade och infarten i ljumsken som jag såg varje gång vid blöjbyte. När man är rädd för blod var detta en utmaning för mig vid varje blöjbyte. Efter ett kort tag hade jag fock redan vant mig och nu är det inget konstigt alls, men bilderna och minnena får mig väldigt känslofull.

I kombination med minnena från förra året håller jag på att förlika mig med tanken om att återigen plocka ihop mina saker på jobbet för att vara hemma med Basti på heltid ett tag. Det är oklart hur länge jag kommer vara hemma med honom utan det får hans mående och ork avgöra. Att plocka ner mina saker i lådor på jobbet idag inför sista dagen imorgon känns så konstigt. Förra året var det oplanerat men den här gången är det en längre planerad frånvaro, nästan som när jag var föräldraledig då Basti skulle komma men nu handlar det om att ta hand om en treåring istället för en nyfödd bebis. På ett sätt var det lättare förra året då jag inte visste om att jag skulle vara frånvarande från jobbet en längre tid och mina tankar var helt upptagna med chocken av att Basti har cancer samt alla behandlingar som väntade. Nu är det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen för Basti och mig men mentalt är det jobbigt till och från. Jag tror att det är därför jag senaste tiden varit så oerhört trött i kombination med mörkret och hösten som nu är här.

Idag var min lilla kille med mig på jobbet, tänk vad mycket han gjort detta år och hur frisk han är nu i förhållande till då. När vi åkte genom Åhléns och han såg alla tomtar berättade Basti att han gillar tomten och att han nu inte är sjuk. Jag hoppas att vår lille kille får en fantastisk jul för det är han verkligen värd! Första året var han bara några dagar gammal och förra året mådde han så dåligt och hade sådan smärta, men julen 2018 hoppas jag han kommer minnas som något riktigt bra ❤️

2 reaktioner på ”Jobb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s