Ikväll var det dags att byta tejp igen. Detta moment är ett av de svåraste tycker jag då Basti tycker det är så jobbigt. Det räcker att vi nämner ordet tejp för att han ska börja skrika och gråta med en ångest i rösten. Vi behöver nästan alltid vara två när detta moment ska genomföras. Den ena behöver hålla fast armarna, benen och huvudet med slangen i ett hårt grepp medan den andra får rycka bort tejpen samt sätta dit ny. Detta låter kanske inte som så jobbigt men vi behöver verkligen hålla i honom med kraft och då är det inte lätt att fixa allt utan att dra ut slangen vilket känns som det vore en katastrof om så skulle ske. Idag hade vi ytterligare ett problem då bottenplattan börjat lossna varför vi även behövde klippa den när den sitter kvar på kinden. Trots Bastis gråt och aktiva rörelser lyckades vi byta tejpen samt klippa till plattan. Tur att jag hade laddat upp med energi under teatern idag då det gick åt en hel del energi för detta moment både för oss och Basti.