Lekterapi

När vi var på lekterapin och Basti lekte med allt från köket, kiosken, dinosaurier, sjukhushörnan och pysslade tänkte jag vilken tur vi har som får gå dit. Det skapar mycket positiva minnen efter provtagning och behandling om vi avslutar med lek där. Det ser ut som en förskola och de har i princip allt som barnen önskar där.

När vi är där kommer en flicka i 4-5 årsåldern in med sin mamma och en kvinna. Flickan verkar inte vilja leka utan sätter sig på en stol för att spana in de andra barnen en stund. De vuxna försöker locka henne med olika saker att leka med, men hon vill inte. Efter ca 10 minuter vill flickan gå därifrån. Då känner jag hur jag får rysningar i kroppen och hur ögonen fylls av tårar. Det där var Basti under en lång tid i början av behandlingen, han ville inte leka trots att vi envisades med att gå till lekterapin och lekrummet. Han fick panik många gånger och bara skrek när vi närmade oss de rummen. Att min lilla kille då inte ville leka som de andra barnen utan bara ville bli buren i korridorerna varv efter varv var väldigt jobbigt och det blev väldigt tydligt för mig i denna stund att de minnena ligger nära och inte är bearbetade ordentligt med tanke på min reaktion. Jag ångrade efter de gick att jag inte började prata med familjen för att se om Basti kunde hjälpa henne till aktivitet, de bästa inspiratörerna för barn är trots allt andra barn. Jag hoppas dock ha med mig denna känslan till ett annat tillfälle och att jag då agerar annorlunda. Samtidigt är jag väldigt tacksam för alla framsteg Basti gjort och att leken är tillbaka.

En reaktion på ”Lekterapi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s