Första dagen på sjukhuset

Idag blev det en tidig morgon och superhjältarna var nedpackade i väskan inför några dagar på sjukhuset. Väl på sjukhuset var det full fart på Basti som ville leka i lekrummet med alla djuren, bilarna och laga mat. Det jag såg då var nästan samma bild som för ett knappt år sedan då vi kom hit för första gången. En aktiv liten lintott som älskade alla leksakerna och uppmärksamheten från all personal, lyckligt ovetandes om varför vi var här och vad han skulle behöva vara med om det här året. På utsidan kunde man inte se vilket krig hans kropp hade mot de elaka cancercellerna som ville ta över. Att han idag inte hade någon sond när vi kom hit gjorde verkligen att man inte kan se eller tro att denna lilla killen har en sjukdom som är livshotande utan all medicin. På utsidan är han precis som vilket barn som helst förutom sina små ärr på bröstet och superknappen för nålen. Han lekte en bra stund innan det var dags för att sätta bedövningsplåster och göra olika kontroller inför sövningen. Han var inte alls intresserad av att mäta blodtrycket idag, men efter att sköterskan tagit fram en glass ur fickan med såpbubblor blev allt mycket bättre och han hjälpte gärna till med allt som behövde göras. Det är så fantastiskt att personalen via lek och omtanke kan ge barnen styrka och energi för att göra saker de inte vill men ändå måste. All heder till personalen som gör ett fantastiskt jobb, sedan kunde man önska att det inom all sjukvård fanns ännu mer personal för att kunna ge ännu bättre och snabbare vård än det ibland kan ges idag pga bristen av personal.

Måste erkänna att inför den här sövningen hade jag en extra klump i magen då det inte helt gick enligt plan förra gången även om det inte var någon direkt fara. Men av det jag hört hittills verkar allt ha gått bra den här gången och han ligger nu för att vakna med en sköterska jämte sig som vakar över andningen. Efter ca 30 minuter får han sova vidare utan övervakning om man märker att han ändå själv har kontrollen eller hur man ska uttrycka sig.

Efter detta ska han sedan vätskas upp några timmar till innan de kan koppla på cytostatikan som ska gå i 24 timmar med den korta slangen. Vi får hoppas att Basti kommer ihåg att han då måste kontrollera att vi hänger med då vi kör droppställningen efter honom. Sedan blir det en väntan i ytterligare 24 timmar innan de avbryter effekten av medicinen och innan vi kan börja mäta koncentrationen var sjätte timme, så blir många timmar i den här miljön innan lördag då vi får åka hem. Min förhoppning om att åka hem på fredag kväll har jag lagt ner för jag blir bara besviken om det inte blir så. Vi får hoppas på lite besök så att tiden går fortare både för Basti och mig.

3 reaktioner på ”Första dagen på sjukhuset

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s