Morföräldrar

Tänk vad jobbigt att ha sina barn och barnbarn långt ifrån sig där man bor vilket gör att man inte kan träffas när man vill och ha en vardag tillsammans. Frustrationen när man vill finnas där för att hjälpa till och vara barnvakt eller lära barnbarnet baka och snickra men avståndet sätter stopp för det. Dagens teknik underlättar med videosamtal men det är ändå inte samma sak som att träffas på riktigt. När man ändå ses blir det inte som en vardag tillsammans eftersom det är speciellt och roligt att ses. När sedan ens barn eller barnbarn där borta blir sjukt måste det vara ännu jobbigare att vara på distans.

När Basti blev sjuk bad jag mina föräldrar att vänta med att komma upp till oss för jag visste att all den uppmärksamhet med besök och folk som hörde av sig skulle klinga av. Då när det gjorde det, då skulle jag ha extra stort behov av mina föräldrar. När jag resonerade så redan från början var det många som sa emot mig och att jag skulle ha fel. Men det säger sig självt att när den första tiden gått och allas chock lagt sig då kommer vardagen tillbaka för alla runtomkring och tid är en bristvara för de flesta i den stressade vardag vi lever i. Jag förstår allt detta och är väldigt tacksam för all hjälp vi får, men det är såhär verkligheten ser ut oavsett man vill det eller ej.

Nu hann inte jag be mina föräldrar komma upp och det gick bara en dryg vecka tror jag innan det blev en akut situation som jag inte kunde hantera själv. Då ringde mina föräldrar min svägerska som sa att åk upp även om hon inte bett om det för hon behöver er. Det var så skönt att de hoppade in i bilen direkt och åkte upp till Stockholm då. Vi började den kvällen med att Basti fick en propp i benet men då fanns de där så jag inte var ensam och sedan de följande dagarna tog de med mig utanför sjukhuset vilket jag inte varit sedan vi fick åka in dit akut. De fick mig att äta lite mat vilket jag inte heller gjort på en dryg vecka. Det var så skönt att få vara barn ett tag för att få energi att ge till Basti som behövde all energi från oss. Att veta att trots långt geografiskt avstånd så finns de där för oss betyder oerhört mycket och underlättar att veta att jag kan ringa och be om hjälp även om det är sällan jag gör det. Jag har en bild av mig själv att jag klarar allt själv och det gör jag till stora delar men om jag tar hjälp brukar det bli bättre för jag behöver inte göra allt själv.

Varför skriver jag om detta idag då? Jo, idag fyller min pappa år och då har han startat en insamling till AjaBajaCancer. Jag skulle bli så glad om ni hjälpte mig att fira honom genom att skänka en slant till hans insamling här.

3 reaktioner på ”Morföräldrar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s