Barncancermånaden

Idag inleds barncancermånaden, en månad som jag helt ärligt kan säga inte betydde lika mycket för mig förra året som i år. Jag brukar alltid titta på Barncancergalan men inte tänkt lika mycket på det tidigare eftersom jag inte kände något barn med cancer. Det kanska låter egoistiskt men även om jag gett bidrag till Barncancerfonden på olika sätt även tidigare så har det känts som något som drabbar andra barn och familjer. Jag visste inte vilka men inte de barnen jag känner och definitivt inte mitt barn. Tyvärr vet jag nu att cancer kan drabba vilket barn som helst och det drabbade mitt barn förra året även om det fortfarande känns overkligt ibland.

Varje år är det ca 300 familjer som får besked att deras barn har någon typ av cancer vilket förändrar familjens liv på många sätt helt oförberett. Som förälder tvingas du in i ett liv där du måste släppa allt annat än ditt barns mående och du måste vara med ditt barn i väldigt jobbiga och tuffa situationer med mycket smärta och ovisshet. Du måste finnas där som en trygg och stark person för ditt barn i alla situationer även om du ibland bara vill springa därifrån.

Barnen som är riktiga superhjältar måste vara modiga och göra massor av saker som barn inte ska behöva gå igenom men som är nödvändiga för att de ska ha en möjlighet att överleva. Tyvärr har vi fått vara med det här året och upplevt att alla barn inte klarar sin kamp mot cancern trots att de är så starka och kämpar in i det sista.

Runt oss familjer som drabbas av barncancer finns det även många andra som påverkas såsom far- och morföräldrar, kusiner, fastrar, farbröder, mostrar, morbröder, andra släktingar, vänner, barn och personal på förskolor och skolor, barn och vuxna på fritidsaktiviteter, föräldrars kollegor och ännu fler. Alla hanterar vi situationen och resan under och efter behandlingen olika men att finnas där på olika sätt för familjen med barncancer är väldigt värdefullt. Det är viktigt att våga finnas där, våga fråga om vad man kan hjälpa till med och våga göra saker utan att familjen direkt bett om det för att familjen ska orka. Även om man säkert runt en familj kan känna vissa gånger att man ”är i vägen” eller att de nog inte vill ha vår hjälp då de inte svarar eller ber om det så betyder det allra oftast om inte jämt att familjen visst vill ha hjälp och stöd under hela resan men inte alltid har förmågan att uttrycka det.

Både när man träffar oss, läser och ser på bilder från vårt liv är det nog många som uppfattar det som vi har det väldigt bra trots cancern. Vi hittar på saker, är ute, träffar folk, jag jobbar lite och sedan är vi ”bara” på lite behandlingar ibland, men livet är inte alltid så enkelt som det kan verka. Vi lever i en ovisshet från dag till dag hur Bastis och vår ork är. Vi försöker att inte begränsa oss men tvingas ändå anpassa oss väldigt mycket. Jag jobbar förvisso 50 procent just nu men vi vet inte hur det blir framöver och allra helst skulle jag vilja jobba som förut där jag kände att jag kunde jobba på med projekt ensam och med kollegor men det är svårt just nu. Det kanske låter märkligt i förhållandet till att Basti har cancer men för mig har jobbet alltid varit en viktig komponent i mitt liv och nu kan jag inte prestera som jag önskade vilket är frustrerande och ledsamt, säkert påverkas jag av att vi inte valt det själva. Vi hade exempelvis en väldigt bra sommar på många sätt men samtidigt har vi inte kunnat bestämma vissa saker själva vilket påverkar mig märker jag i vissa sammanhang.

Samtidigt har vi såklart upplevt väldigt mycket bra under den här tiden trots cancern. Lärt känna många nya människor och fått uppleva vilket stöd vi har från vår omgivning. Vissa personer som man trodde ”bara” fanns där i sociala medier då det var länge sedan vi sågs har ställt upp på så många olika sätt vilket vi såklart är oerhört tacksamma för. Vet inte hur vi hade klarat oss utan er! Allt ifrån att komma på besök eller att komma till sjukhuset med mat, att åka hem till oss när Basti blev sjuk och hämta det vi behövde (tänk att jag kunde gå med på att någon annan hämtade underkläder till mig), städat och tvättat åt oss, fått ekonomisk hjälp, insamlingar till tvättmaskin och barnvagn och bara att man läser det jag skriver och hör av sig på olika sätt betyder så mycket. Snälla fortsätt finnas där för oss och alla andra för våra resor är långa till friska barn. Tänk lite extra den här månaden på familjer med barncancer ❤️

2 reaktioner på ”Barncancermånaden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s