Vinterkläder väcker minnen

Känns som livet går lite på tomgång för egen del just nu. Hade sett fram emot förskolestarten på tisdag för Basti och var så laddad för hans skull, äntligen skulle han få hänga med sina nya kompisar i sin egna ålder istället för med mig och Micke. Vet att det bara är uppskjutet några veckor men med tanke på ny behandling på sjukhuset den 12 september då vi får vara där 3-4 dagar samt att han återigen ska mäta blodtrycket den 10 september i ett dygn så försvinner hela den veckan och då är frågan om det är någon mening att vara där överhuvudtaget i ett par dagar veckan innan. Vet inte hur han mår direkt efter behandlingen men brukar vara som lägst i värdena ett par veckor efter högdosbehandlingen. Jag är lite dålig på att vänta och ta saker som de kommer även om jag såklart blivit tvingad av olika skäl.

Har börjat kolla på vad Basti har för höst men framförallt vinterkläder och påminns starkt om förra året då jag gjorde samma sak. Jag var ute i väldigt god tid och köpte begagnade vinterkläder, både overall och tvådelat då jag inte visste vad som passade bäst och behövdes då det var hans första vinter han skulle kunna leka ute trots vädret på förskolan. Men så blev det inte, alla vintersakerna användes sparsamt och inget slets ut då Basti antingen var på sjukhuset eller hemma men utan orken eller viljan att leka ute särskilt ofta. Tänk om det blir likadant i år igen om jag köper på mig massa vinterkläder så kommer han ändå inte orka eller vilja vara ute? Vissa stunder och dagar blir denna känslan mer påtaglig än andra för mig. Vi försöker leva som om allt är som vanligt trots att det inte är såhär livet för småbarnsfamiljer är när det är vanligt. Vi är starka för Basti och försöker ta en sak i taget men ändå blir det sådana här påminnelser emellanåt som vi måste hantera. Som när jag hade möte med jobbet i fredags och alla ska berätta vad de håller på med och vad som är på gång. I det läget fick jag kämpa för att hålla tillbaka tårarna när jag skulle berätta då allt jag gör på jobbet känns så ovisst och jag kan inte planera eller vara del av roliga projekt eftersom jag inte vet hur resten av året eller åren härnäst ser ut. Jag önskade att man kunde spola tillbaka bandet till för ett år sedan och sedan radera allt vad cancer heter men vet tyvärr att det inte är möjligt. Istället får jag tillåta mig att ha dåliga dagar där det är ok att gråta och känna sig nere.

2 reaktioner på ”Vinterkläder väcker minnen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s