Personal

På sjukhuset känns det som jag bara vill åka hem men när vi kommit hem inser jag vilken tur vi ändå har som har den sjukvården och all underbar personal. Bara den saken att när Basti ville ha pannkakor vid 22 tiden så ringer jag på knappen och då hjälper personalen oss så att Basti fick sina pannkakor med sylt. De kommer in på natten för att byta blöjor och dropp men många gånger märker jag inte ens att de varit inne i rummet, de är så tysta. Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig att folk sprang in i rummet där jag sov men efter alla våra nätter på sjukhuset har jag blivit tvungen att lära mig. Sjukvårdspersonalen bör hyllas för att de finns där och gör sitt bästa.

Sedan finns det saker som kan utvecklas och där är exempelvis stödet till familjerna en viktig bit. I nuläget får man några samtal med en kurator när ens barn blir sjukt och oftast handlar det mest om praktiska saker till Försäkringskassan men det borde finnas tillgång till psykologer som man får träffa om man vill ha samtal både då barnet får diagnosen men även under själva behandlingen och kanske även efter. Redan innan Basti blev sjukt var han prioritet 1 i familjen och när han blev sjuk har han fortfarande högsta prioritet men innan det är vår tur på prioriteringslistan nu så finns det 1000 saker till som är mer prioriterade. Det är dock viktigt att familjen runt barnet får det stöd som behövs såväl psykiskt som praktiskt för att orka finnas där för barnet på bästa sätt. Sjukvården skulle behöva erbjuda mer stöd för familjerna i form av samtalsstöd och vänner och familj runt familjen behöver finnas där under hela resan både för samtal men även hjälpa till med andra saker så att familjen ska orka hela vägen. Jag är tacksam för all hjälp vi får och för att jag hade en försäkring som gav mig rätt till samtalsstöd, men alla har inte den turen. Igår kväll var vi ute en promenad och Basti älskade att han fick göra saker i sin takt och att vi alla var tillsammans. Vi åt en glass, tack till er som skickat glass- och McDonalds bidrag till Basti för det är guldvärt! Tyvärr grusades glädjen lite nu på morgonen när Bastis temp var över 38, men förhoppningsvis går den ner på en timme och då han hade bra värden igår borde vi ändå inte behöva åka till akuten. Detta är dock en sak som gör att det känns extra jobbigt med behandlingen, man kan aldrig planera saker och vara säker på att kunna genomföra de utan det gäller att omgivningen förstår att ett inbokat möte hastigt kan förändras pga sjukdomen. Nu håller vi dock tummarna för att febern försvinner och att vi får en mysig dag tillsammans.

En reaktion på ”Personal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s