Behandling

Vi är tillbaka i rum 19 där allt började den 26 oktober och där vi har spenderat många veckor. Minnena kommer tillbaka från den tiden men framförallt kom minnena tillbaka från förra högdosbehandlingen som inleddes med flickan som idag inte längre finns kvar. De lekte så mycket i korridorerna att allt jobbigt för Basti försvann för att han var så ivrig att fortsätta leken. Det gör så ont inombords med dessa tankar och känslor, så här ska inte livet vara.

Igår när Basti skulle sövas satt han i mitt knä som vanligt och när han fick snurrmedicinen först märkte jag hur han greppade tag extra i mig och sa att det var snurrigt. Därefter fick han sovmjölken och somnade på några sekunder. Hela kroppen blev helt lealös innan jag och narkospersonalen lyfte över honom till britsen. Jag fick därefter snabbt lämna rummet för att de skulle kunna göra det som de ska. Därefter sov Basti flera timmar på rummet varav första tiden var övervak av en sköterska för att kontrollera andetag och syresättning. När jag sedan pratade med läkaren berättade han att Basti hoppade över några andetag men efter att narkospersonalen tryckt till honom lite så började han andas som vanligt igen och narkospersonalen hade inte blivit oroliga. Eftersom jag vid samtalet med läkaren varit med Basti ett par timmar efter sövningen blev inte jag så orolig utan det var mer Micke som reagerade när jag berättade för honom.

På kvällen kom en av mina bästa vänner till sjukhuset och vi rymde iväg till uteserveringen mitt över gatan för middag. Tiden bara rusade iväg då vi pratade om allt mellan himmel och jord vilket jag verkligen behövde. Bara vara mig själv och kunna prata om livet för att samla energi.

Idag väntar en lång dag känns det som då vi vid 14 kan koppla bort cytostatikan och sedan är det bara att vänta på att tiden ska gå. Lekterapin är öppen 10-14 så vi kan inte besöka den idag, men förhoppningsvis imorgon. Vi får försöka underhålla oss tillsammans på bästa sätt och efter 14 när han får en lång slang kommer livet bli mycket lättare då rädslan för att dra sönder slangen minskar. Det är verkligen en teknik det här med att köra droppställning och nu när vi inte gör det lika ofta är man lite ringrostig.

One thought on “Behandling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s