Kortisonmonstret

Monstret har kommit tillbaka för några dagar sedan till Bastis kropp. Han sover knappt trots att han är jätte trött och han vill ständigt äta pasta, chips och mjölk. Monstret tar inte hänsyn till tiden på dygnet utan är aktivt nästan dygnet runt.

I natt vid tretiden, somnade runt 23, skrek han ända från sitt sovrum på andra sidan lägenheten att han var hungrig. Hans mage var hungrig på pasta och mjölk. Det var bara att gå upp och fixa det innan Micke tog över så att jag skulle få sova då jag jobbar idag. Sedan hade han varit uppe till halv sex.

På bara några dagar ser man hur både hans kinder och mage blivit runda, men är kanske inte så märkligt när det hela tiden ska finnas något att äta.

Trots att han är så trött att han i varannan mening säger att han vill sova ändå inte får ro till att somna gör att dagarna blir väldigt långa just nu tillsammans med Basti. Det går inte att hitta på något samtidigt som man inte kan vila. När vi försöker gå ut med honom tar det inte många minuter innan han vill gå in igen.

Jag är väldigt tacksam över att vi är två så att vi kan avlösa varandra för själv hade jag inte klarat detta. Samtidigt så måste man klara något har jag lärt mig att man gör det. Livet är lite extra tungt just nu, men nu fick han sin sista tablett kortison igår så förhoppningsvis lämna monstret hans kropp vilken dag som helst.

En reaktion på ”Kortisonmonstret

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s