Min lilla chipskille. I onsdags efter behandlingen upptäckte han Pringles och efter det känns det som han äter dygnet runt. Det är framförallt chips men även lite pasta och köttbullar samt mängder av mjölk såklart. Han äter kortison sedan i onsdags så det känns som det påverkar honom den här gången till att känna ständig hunger. Oavsett tid på dygnet vill han ha chips, vaknar varannan eller varje timme och hinner inte slå upp de fina blå ögonen innan han ropar efter chips. Det är jätte roligt att han äter men skönt att man inte är ensam med honom då det skulle bli så väldigt tungt.

Hans kinder börjar bli rundare vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att han äter hela tiden. Förra gången han fick samma behandling som nu låg han bara och sov då han mådde illa och kämpade rejält medan denna gång äter han hela tiden. Att inte veta hur han kommer må efter de olika behandlingarna är jobbigt men känns bra när man blir positivt överraskad i vart fall.