Vilken dag

Vissa dagar önskar man att man stannade kvar i sängen, idag är en sådan dag. Basti har somnat vid fem på morgonen två dagar i rad och hållit Micke vaken medan jag fått sova. Detta resulterade idag i att Micke och Basti inte kom iväg till läkarbesöket idag utan vi fick boka om det till imorgon. Men vi var ändå tvungna att åka till sjukhuset för att lämna blodprover idag.

När jag kom hem från jobbet skulle jag byta kläder på Basti och tänkte byta en tejpbit vid sonden efter att jag fått på honom kläderna, så skulle jag inte ha gjort med facit i hand. Jag råkade fastna med fingret i sonden vilket resulterade i att sonden åkte ut en bit, försökte att föra tillbaka den men det gjorde ont på Basti varför jag inte vågade fortsätta utan fick ta ut hela istället. Basti tyckte det var så skönt att slippa sonden i näsan ett par timmar och det var så ovanligt att se honom utan en stor tejpbit i ansiktet.

Basti var glad när vi kom till avdelningen och busade med flera sköterskor. Lekte kurragömma och blev jagad samtidigt som skrattet fyllde hela korridoren. Glädjen förvandlades dock till endel gråt när vi sedan satt i behandlingsrummet och skulle sätta dit den nya sonden. Det tog några minuter innan vi hade den på plats och Basti fick en ny stickpresent.

Vi gick ner till lekterapin i någon timme innan vi gick till den beställda sjukresan. Men det kom aldrig någon taxi trots att jag ringde resegarantin vid flera tillfällen och även försökte boka annan taxi utan framgång. Det tog två timmar för oss att få tag på en taxi och nu blir det att skicka in kvittot för att få tillbaka pengarna från resegarantin, ytterligare något man ska komma ihåg.

Under dessa två timmar vi väntade var Basti full av energi och lyssnade inte alls på mig utan sprang runt, klättrade, slängde sin napp och allt annat man kan tänka sig. Han blev hungrig och skulle ha yoghurt och mjölk, bara att fixa i kiosken. Sedan behövde vi byta blöjor men hittade ingen toalett då den med skötbord vid receptionen var stängd då de ska flytta hela receptionen. Frågade de som arbetade där efter toalett med skötbord då jag helst ville vara nära garaget om taxin skulle dyka upp, men ingen visste vart det fanns. Tillslut åkte jag upp till avdelning 12 för att byta på honom och han samarbetade inte kan jag berätta. Han skrek och kastade saker runtomkring sig, när jag kom ut från toaletten tittade mamma på mig och sa ”en sådan dag idag”. Just då kändes det som jag bara ville lämna allt där och åka hem för att sova, men var bara att bita ihop och tillslut åka hem med taxin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s