Min superhjälte

Sitter i behandlingsrummet och ser den sterila miljön men med fiskarna i taket. Tänk vad många barn som har sövts i detta rum, hur många nålar som har satts och plåster som tagits bort. Det känns lika overkligt varje gång, som att man går in i en bubbla och tar bort alla sina känslor för att fokusera på att finnas där som ett stöd för Basti. Det är hans kropp som måste tåla att man tar bort plåster som svider mot huden när man rycker bort dem, stick i sin port och i låret samt att få en tunn slang som förs in via näsan ner till magen. Det är han som visar sådan styrka och lugn när han räknar tussarna för att tvätta innan nålsättning, blir så imponerad att han nästan kan räkna till fem. Det är han som sitter stilla trots att det gör ont i benet medan medicinen sprutas in i hans lår och det är han som sitter stilla trots obehaget i näsan och halsen när sonden ska föras ner. Jag sitter bakom honom och håller i honom med ett lugnt men bestämt grepp, pratar med honom så att han inte glömmer att andas och påminner honom om att det snart är över.

Han är en sådan underbar stark kille som tvingas gå igenom allt detta och mycket mer för att cancern tog över hans kropp. Trots allt han var med om dessa minuter blir han jätteglad över att få välja två presenter och har bråttom för att springa till rummet för att visa pappa. Är han så underbart stark denna kille eller är detta något som vi kommer att få hantera senare i livet? Det är något vi inte vet svaret på idag utan får leva och vara beredda om det behövs.

Jag var så glad i förrgår då Basti bara hade två mediciner per dygn, men nu är det mycket mediciner igen. Han ska äta kortison i fem dagar och därför behöver han medicin mot magsår, blodförtunnande sprutor och blodtrycksmedicin. Eftersom han fick vincristin idag också så har vi laddat upp med mycket smärtstillande och ska börja ge honom alvedon kontinuerligt fyra gånger per dygn och ha annat i beredskap vid behov. Vi fick endel medicin att hämta ut på Apoteket idag och jag förvånas aldrig hur lite av medicinen som de har på lager utan i stort sett allt måste beställas vilket är svårt då han ska börja med medicinen ikväll. Detta innebar att efter en promenad till apoteket fick vi gå tillbaka till avdelningen för att hämta medicinen där, så skönt att det ändå löste sig.

De hade planerat att Basti skulle få en full dos Vinkristin idag men efter att jag pratat med läkaren justerade de dosen till 75% då han inte alls klarat av fulla doser vid de tidigare tillfällena. Håll nu tummarna för att han får så få biverkningar som möjligt efter dagens hjältedåd ❤️

3 thoughts on “Min superhjälte

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s