En helt vanlig kväll, eller?

Vi gick och la oss efter ytterligare en djurgårdsförlust och Basti ville sova i vår säng. Jag skulle bara läsa en saga innan han skulle släcka lampan och vi skulle sova inför morgondagen då vi båda hade roliga saker att göra. Jag läste god natt Alfons Åberg för honom och han lyssnade väldigt aktivt. När Alfons somnat var tanken att även vi skulle sova. Basti ville såklart höra en saga till men jag fick honom att släcka lampan så det blev helt svart i sovrummet. Basti började sedan hasa sig mot Mickes tomma sida av sängen för att hämta en ny bok och sedan hördes bara en stor duns då han trillade med huvudet före ner i golvet drygt en meter ner. Han blev snabbt blå och svullen ovanför tinningen och det spred sig på hela den sidan av huvudet. Jag hade precis skrivit till en annan mamma som berättat att hennes dotter haft dåliga trombocyter så det kan bli livsfarligt med slag mot huvudet för blödningar. Med detta i minnet och att Basti fått mycket blåmärken på benen senaste tiden vilket tyder på dåliga värden av trombocyter även för Basti ringde jag till avdelning 12. Efter att ha rådfrågat läkare som såklart hade svårt att göra en bedömning då Bastis senaste värden var bra och de inte sett honom eller fallet nu. Det var bara att boka sjukresa för mig, men fick bli en taxi istället då jag snabbt märkte att vårt sjukresekort löpt ut i tid då jag endast fokuserat på antalet resor vi hade kvar. Micke och Basti åkte taxin till akuten som var förvarnad om att vi skulle komma då Basti behöver ett rum direkt för smittorisken. Själv låg jag kvar hemma med oehörda skuldkänslor och en stor oro för vad som hände där på sjukhuset med Basti. Vi hade dock gjort bedömningen att jag skulle försöka sova då jag skulle jobba idag och då det är dumt att båda är där om vi behöver lösa av varandra senare.

Jag fick några meddelande under natten och det visade sig att röntgen inte visade någon blödning men att hans värden var dåliga 73 i Hb och 35 i trombocyter vilket gör att han behöver påfyllnad av både blod och trombocyter, men de fick åka hem i natt. Strax efter 3 i natt var vi samlade i sängen igen och det var bara att försöka sova för att ladda inför första dagen på jobbet. Det var så skönt att få ligga jämte min älskade Basti i sängen igen trots mitt dåliga samvete för att jag inte haft bättre koll. Nu får vi se om vi lyckas genomföra Bastis projekt med Barncancerfonden på eftermiddagen eller om det blir tid på sjukhuset istället.

2 thoughts on “En helt vanlig kväll, eller?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s