Läsa böcker och råttfällan

Han frågar om jag kan läsa en bok och sedan hämtar han Alfons Åberg. Vi sitter nära i soffan och han pekar ivrigt på bilderna för att fråga vad det är samtidigt som han härmar mig när jag läser. Han tittar på mig med sina stora blåa ögon och säger mysigt mamma.

Sedan vill han spela råttfällan och för att vara så liten är han duktig på att vänta tills det är hans tur och det ser även ut som han verkligen tänker och kollar vilken bit han ska ta istället för att bara ta första bästa. Han koncentrerar sig och är nöjd med tillvaron för en stund vilket är så skönt. I slutet ska även Vargis vara med och spela och Basti hjälper honom så gott han kan även om det är svårt. Han är en omtänksam kille.

Efter vi spelat går Basti för att hämta nya böcker och vi sitter nära nära i soffan när vi läser om vad som händer i havet och om Tiger. När vi läser om havet kommer en bild på en delfin men Basti tror att det är en haj. Hans envishet kommer fram och han ger sig inte när jag försöker visa bild på en haj också, men jag lyckas inte övertyga honom om att det ena är en delfin och det andra är en haj. Förhoppningsvis kommer vi iväg till Kolmården det här året så att jag kan visa honom vad en delfin är då han redan sett en haj på Fjärilshuset. Jag undra vart ifrån Basti fått den envisheten, bestämdheten och nyfikenheten som han visar denna stund. Han har många fina sidor min Basti och är väldigt kärleksfull. Det var extra skönt att se dessa sidor från honom igår kväll efter att vi haft en dag med mycket gnäll. Jag undrar om gnället är 2 årstrots eller bristen på kortison då han ändrades efter kvällsdosen av kortison. Vi får se hur det utvecklar sig framöver då det kan ge svar på min fråga.

Nu är det måndag morgon och andra fixar iordning sig för jobb, skola och förskola medan vi ska göra oss iordning för en tur till sjukhuset för att ta blodprov och mäta blodtryck. Sedan får vi besked idag om det blir behandling på onsdag.

7 thoughts on “Läsa böcker och råttfällan

  1. Gällande kortisonet kan jag ju såklart inte uttala mig, men både mina barn har haft jobbiga trotsperioder när de fyllt två. Helt hemska faktiskt och sen tänker man att nu har det lättat och då har nästa period kommit. N har fortfarande ganska bestämda åsikter och enorm envishet och jag brukar säga att det var lättare när de var två och man bara kunde ta ett skrikande och sparkande barn i famnen och gå iväg men det blir svårare när de är 5 och verkligen blivit starka. Sen förstår jag att det är olika för alla barn men det kan faktiskt vara en del av någon utvecklingsfas. Fast det är ju inte mindre jobbigt för det 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s