Berättade igår för Basti att mamma och pappa ska vara iväg och att han då skulle vara med farmor, farfaster, faster och mormor och morfar. Han lyssnade noga på vad jag sa och nickade som att han förstod vad jag berättade. Sedan blev det tyst någon minut innan han sa ”mamma och pappa hemma, inte borta”. Älskade kämpe, jag hoppas att det bara kommer bli lite jobbigt när vi åker men att han därefter kommer att ha så roligt att han inte märker att vi är borta. Det är lite dubbla känslor nu när resan närmar sig med stormsteg, men vet att det kommer bli bra när vi väl är iväg. Jag längtar efter sol och värme tillsammans med Micke, inga tider att passa, mediciner och mat som ska ges, läkarbesök och hemsjukvård. Kanske lyckas genomföra något träningspass och få sovmorgon, det är vad jag längtar efter just nu. Samtidigt så kommer saknaden att vara jobbig då jag bara varit ifrån Basti 3-4 dagar som längst tidigare och då har han varit frisk och haft ännu sämre tidsuppfattning än nu. Men det kommer bli bra och sedan kommer vi förhoppningsvis ha mer energi både som föräldrar och par efter den här resan, blir förhoppningsvis en bra start på våren där både jag och Micke har lite projekt att pyssla med samtidigt som vi stöttar och finns här för Basti.