Att förlora

Idag blev jag påmind om att alla barn inte vinner kampen mot cancern. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas om Basti inte besegrade cancern men jag vet att det skulle vara ett helvete att ta sig igenom. Jag känner igen beskrivningen från de som får höra att de är starka när deras barn förlorat kampen eller när ens barn drabbats av en allvarlig sjukdom, men vad har man egentligen för alternativ?

Jag hoppas verkligen att alla ta tillvara på de små sakerna i livet och följer sina drömmar. Min förhoppning är att jag ska bli bättre på detta hela tiden och verkligen våga göra det jag vill då man oftast inte ångrar det man gör bara det man inte gjorde. Det låter kanske som klyschor men jag tycker verkligen att det är så med livet. Ibland testar man saker som när man tittar tillbaka inte var det bästa valen men jag har lärt mig av det. Om jag samtidigt tänker på de sakerna som jag velat göra men som jag av olika anledningar inte vågade göra då kan jag ibland fundera på vad som hänt om jag vågat. Detta kan handla om både stora och små saker, men jag tycker att det är viktigt att våga. Jag har bestämt mig för att göra sakerna jag vill för att inte ångra mig senare, vem vet vad som händer imorgon?

Fick även frågan för ett tag sedan hur jag orkar bry mig om andra, men om ärligheten ska fram så har jag märkt att jag blivit sämre på det i samband med att Basti blev sjuk. Det är kanske inte så konstigt men jag vill kunna hjälpa andra så mycket mer än jag gör idag. Jag vill vara en bra vän som lyssnar på andra och alltid finns där oavsett fråga. Detta är något jag ska jobba vidare med för den delen av mig är väldigt viktig och jag vill att andra ska känna att man kan lita på att jag alltid finns där.

Idag hade vi planerat att gå på Skansen men då Basti var lite trött och ville sova på mig kom vi inte iväg i tid. Jag fick istället åka iväg och klippa mig för att sedan möta upp killarna. Basti har lite svårt att gå förbi Mac Donald’s just nu så det blev ett stopp där och han åt jätte mycket. Han satt även och spanade in tjejen som satt vid bordet bredvid och även hon hade svårt att slita blicken från Basti, men det berodde nog snarare på hans sond och att han är så uppsvullen i ansiktet. Därefter blev det en promenad hem i snöslasket, är väldigt jobbigt att köra med barnvagn just nu i Stockholm.

2 reaktioner på ”Att förlora

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s