Reflektion i hissen

Står i hissen med Basti efter en mysig eftermiddag och kväll och tittar på oss i spegeln. Hur kunde det bli så att vi står där med alla dessa slangar? En slang går till en ryggsäck som tickar som en bomb medan den pumpar ut näring till Bastis port. En annan slang går till Bastis mage och är fastklistrad på ena kinden. Jag ser trött och sliten ut vilket jag blir påmind om i en del meddelanden och av min spegelbild i hissen. Hur hamnade vi här egentligen? Klockan är bara strax efter nio men ändå så trött och sliten. Har varit en lång men bra dag. Basti gick flera steg ikväll utan att hålla i sig, det har inte hänt på tre månader. Är så dumt att när vi precis kommit till den här punkten ska han få mer av den sorten cellgifter som påverkar hans gång på onsdag. Vi har bara klarat av tre månader av vårt maraton på 2,5 år men förhoppningsvis är den allra värsta tiden förbi även om vi vet att framförallt det första året är väldigt tufft. Men ikväll får vi stanna upp och vara i nuet och glädjas åt dessa steg. ❤️

6 thoughts on “Reflektion i hissen

  1. Ja nu gläds vi åt stegen han tog, och skratten i buset. Bästa orden ikväll var när Basti tog tillbaka sin näsa från Julia och tryckte tillbaka den och sa ”låst” 😂😂😂 skrattar om och om igen åt de ögonblicket ❤️

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s